Är den liberala demokratin Sverige ett minne blott?
Runt om i Europa ser vi hur konservativa krafter steg för steg riskerar att montera ner den liberala demokratins fundament. När fri- och rättigheter reduceras till förhandlingsbara politiska variabler riskerar vi att förlora århundraden av liberala framsteg. Riskerar den liberala demokratin Sverige att bli ett minne blott?
Foto: Sadia Afreen
När vi talar om krig och kris låter det kanske något dystopiskt. Speciellt när många av oss anser att det inte är en fråga om krisen kommer utan när den gör det. Historien visar att kriser snarare är regel än undantag och att krig, pandemier och ekonomiska kollapser konstant avlöser varandra. Därför bör inte själva krisen skrämma oss, utan vårt agerande i den. Just därför är den demokratikris vi nu står inför allvarlig. Den liberala demokratins nedgång är påtaglig och samhällets svar präglas av apati. Detta är vad som bör oroa oss, att vi riskerar att förlora århundraden av demokratiska vinster på bara några år.
För att förstå vad som står på spel behöver vi först reda vad en liberal demokrati är och hur den skiljer sig från andra styrelseformer. En liberal demokrati definieras i rapporten “en liberalare demokrati” enligt följande:
Kärnan i den liberala demokratin är alltså synen på individen och dennes rättigheter. I en liberal demokrati kan inte en majoritet, oavsett dess storlek, fatta beslut som kränker individens fri- och rättigheter. Detta är en stor anledning till att samtliga länder som rankar högt i demokratimätningar också är liberala demokratier.
Problemet är att denna ordning idag hotas från både höger och vänster. Allvarligast hot kommer dock från konservatismens och nationalismens framfart, som idag dikterar stora delar av den politiska debatten. Detta märks tydligast genom de konservativa partier som bildats och fått starkt fäste i europeiska länder. Hit hör bland annat AFD i Tyskland, Sannfinländarna i Finland och Sverigedemokraterna här hemma i Sverige. Dessa partier utgår från en ideologisk grund som är allt annat än liberal och där individens fri- och rättigheter åsidosätts till fördel för, vad de anser vara, samhällets bästa. Det är deras stärkta positioner som resulterat i att förslag som begränsar kvinnors rättigheter, inskränker religionsfriheten och minskar rättsstatens principer fått så stor uppmärksamhet.
“Värst av allt är att liknande förslag som dessa inte stannat i idestadiet, utan vunnit laga kraft.”
Även om detta bör ses som ett problem, är det litet i jämförelse med hur övriga partier och institutioner hanterar de konservativa strömmarna. Att förslag som chat control får fäste i Europaparlamentet eller att Tidöregeringen vill utvisa personer som inte är dömda för brott är verkliga exempel på sådant som på riktigt hotar den liberala demokratin. Värst av allt är att liknande förslag som dessa inte stannat i idestadiet, utan vunnit laga kraft. Införandet av retroaktivt applicerade migrationslagstiftningar i Sverige, förbud mot prideparader i Ungern och avskaffandet av aborträtten i flertalet amerikanska stater är några exempel på hur individens rättigheter raderas i konservatismens svallvågor. Det är dessutom skrämmande att inte ens de liberala partier och tankesmedjor, som säger sig vara liberala vakthundar, törs stå emot flörten med den liberala demokratins fiender.
Det är detta som gör dagens demokratikris så skrämmande. Det samhälle som vi känner är hotat, och vi svarar antingen genom apati eller att flörta med fienden. Detta är inget vanligt politiskt meningsutbyte utan det är vad tidsandan kallar ett paradigmskifte i svensk och europeisk rättspolitik. Om vi fortsätter tiga riskerar den liberala demokratin att långsamt malas ner av de konservativa krafterna tills de grundläggande fri- och rättigheter som vi idag tar för givet enbart är ett minne blott.
