Varför bryr vi oss om Ukraina?

När Ryssland 2022 valde att krossa den Ukrainska gränsen var den polska krisberedskapen tydlig. Polen, som har ett förflutet präglat av rysk kontroll, vet inte bara hur man agerar i en kris, utan även vad som står på spel. En stat under rysk kontroll är en stat som varken skulle se till demokrati, yttrandefrihet eller individens fri- och rättigheter. Dessa rättigheter får inte kompromissas, och det är därför Ukrainas kamp fortfarande är så relevant för oss idag. 

Foto: Privat

Den 24:e februari 2022 vaknade jag av en vibration. Jag vände mig i den trånga extrasängen och försökte fortsätta blunda. ”Har jag glömt sätta på stör ej?” tänkte jag bryskt för mig själv. Ännu ett surr. Och ännu ett. Jag satte mig upp i sängen och sträckte mig mot mobilen. ”Någon kanske behöver nå mig”. Då såg jag att jag hade 200 olästa notiser. Smått chockad började jag så sakteliga undersöka vad som hänt. Ryssland har invaderat Ukraina och det har gått fort. Ryska trupper marscherar mot Kyiv. 

Jag befann mig då i den polska staden Malbork, bara åtta mil från den ryska gränsen mot Kaliningrad. Uppstressad av nyheten om krig på kontinenten klädde jag på mig och begav mig över gatan hem till min mormor och morfar. 

Min mormor, en polsk kvinna från landsbygden, uppväxt på gård som med bara grundskoleexamen gjort sitt bästa för att ta hand om sina fem barn i det kommunistiska Polen. Min morfar, uppväxt i det område som före andra världskriget tillhörde Polen, men som idag tillhör Belarus. Han och hans sju syskon blev, tillsammans med föräldrarna, tvångsdeporterade av kommunisterna. Det var dessa två som mötte mig i dörren. Två personer som vet vad det innebär att ryssen kommer. 

Det som efteråt har fascinerat mig är deras lugn. Hur de behärskat samlade ihop sig och begav sig till närmaste bankomat för att hämta ut pengar. Hur vi därefter gick och storhandlade för att fylla frysen innan vi tillsammans åt middag framför tv:n och följde Rysslands framfart. I den polska nyhetsrapportering framstod det som klart att detta var ett land som förstod allvaret i det som hänt och som var redo att ta konsekvenserna. 

I Sverige infann sig en helt annan panik. Bristen på krig i Sverige har gjort vårt land oförberett på det värsta. Ett nedrustat försvar, en undermålig krisberedskap och framför allt en okunskap i befolkningen om hur man ska agera. Den metodik som infann sig hos mina morföräldrar, där man dystert men genomtänkt förberedde sig, den fanns inte alls hos mina vänner i Sverige. 

Tre och ett halvt år senare befann jag mig återigen i Polen, denna gång tillsammans med min sambo i Gdansk. Vi besökte stadens andra världskrigsmuseum som berättade om hur nazister, kommunister och fascister gjorde det värsta mot Europas befolkningar.

Min historienörd till sambo reagerade dock på en sak på museet, trots att Nazisternas både inlett kriget och begått hemska brott mot Polen, så ägnades majoriteten av museet åt kommunisternas brott mot mänskligheten.

Det fanns där som en påminnelse för alla besökare att även om Nazisterna förlorade kriget, Hitler besegrades och de allierade kunde gå segrande, var slutet på kriget bara början på 50 år av lidande under ryskt auktoritärt styre för Polen. Ett styre som inte försvarade det fria ordet, utan tvärtom gjorde sig av med oliktänkande. Ett styre som inte tillät demokratiska val, som förbjöd privat ägande och som uppmuntrade medborgare att spionera på varandra. Ett övervakningssamhälle där ingen var säker. 

I dag utgör berättelsen på museet en påminnelse om varför vi ska bry oss om Ukraina tre och ett halvt år senare. För om Ukraina inte vinner kriget, då är vi tillbaka till 1945 och ryskt styre över östra Europa. Kriget handlar inte bara om Ukrainas fred och frihet, utan om deras självständighet som nation, att få välja en demokratisk, öppen och liberal väg framåt för sig och sina medborgare. Det handlar också om Polens frihet, om Estlands frihet, om Litauens frihet och alla andra länder som vet vad det innebär att leva under ett auktoritärt styre i rysk regi. 

Som liberaler har vi ett ansvar att stå upp för människors lika rättigheter och värde i hela världen. Detta gäller både dag 1 och dag 1274. CUF:s förbundsstyrelse har därför beslutat att starta en insamling till blågula bilen för att hjälpa deras insatser i Ukraina. Vi ser att Ukrainas frihet är lika viktig idag som den 24 februari 2022. Ukrainas kamp är också vår kamp, för utan ett fritt Ukraina kan vi inte heller ta vår egen frihet för given.