Tillväxten måste tillbaka till centrum av den politiska debatten
Tillväxt är inte girighet – det är grunden för frihet, välfärd och framtidstro. När både högern och vänstern sviker denna insikt måste vi stå upp för alla människors rätt att växa, skapa och forma sina egna liv.
Foto: Centerstudenter
Jag har för länge sedan slutat räkna antalet gånger jag fått höra att “tillväxt” som koncept skulle vara något girigt eller smutsigt. Oavsett om det sker i debatter, demonstrationer eller debattartiklar har det löpt en röd tråd under hela mitt politiska engagemang, där tillväxt reducerats till en bisats för näringslivslobbyn, eller i värsta fall som hela kärnan av problemet. Det är märkligt, just för att tillväxten inte bara är verktyget, det är också hela förutsättningen för i princip all politik att utövas.
När jag pratar om tillväxt som centerpartist så pratar jag inte om några staplar i ett diagram. Jag pratar om människors möjlighet att bygga ett bättre liv, att våga ta risker, att skapa jobb, välfärd, klimatomställning och trygghet. Kort sagt: Allt det som faktiskt fyller politiken med mening och med innehåll.
Men just det perspektivet lyser med sin frånvaro i svensk politik. Högern har sedan 2022 ägnat sig åt symbolpolitik. Tillväxten har hamnat i baksätet till förmån för återvandringsbidrag och hinder för arbetskraftsinvandring, trots att både företag och välfärden skriker efter kompetens.
Vänstern, å sin sida, vill återigen ta tillbaka kontrollen över välfärden. Samtidigt målar man i allt större utsträckning ut företag och entreprenörskap som problemet, snarare än som lösningen.
I både högerns och vänsterns retorik finns en farlig gemensam nämnare. Tillväxten ignoreras, eller glöms helt bort. Insikten om att utan fler företag, fler jobb, fler som arbetar mer och längre, så kommer välfärden inte räcka till. Klimatomställningen blir omöjlig. Försvarssatsningarna hamnar på efterkälken. Att Sverige samtidigt halkar efter, och att tillväxten över huvud taget inte synts till de senaste åren, gör bara läget alltmer akut.
I ett sådant läge finns det inte bara en möjlighet för Centerpartiet. Det finns också en skyldighet att säga som det är: det börjar inte med politiken. Det börjar med människan. Med hennes driftighet, ambitioner och skaparkraft. När vi i Centerstudenter talar om tillväxt gör vi det därför inte som en punkt på en lång önskelista, utan som startpunkten för all annan politik.
Det innebär att vi behöver ett politiskt klimat som premierar arbete och risktagande framför passivitet och status quo. Det innebär att vi behöver våga tala om lägre skatter, en moderniserad arbetsrätt och om utbildning, inte som isolerade teknikfrågor, utan som avgörande verktyg för att frigöra människors potential.
För det är inte så framtid byggs. Friheten byggs av att vi visar att alla människors driv, deras idéer och deras arbete är själva grunden för att vi som samhälle ska lyckas.
Vi får det genom att prata tillväxt, inte bara som ett mål, utan som en frihetsfråga.
För tillväxt är inte bara siffror i ett budgetdokument. Det är friheten att få pröva sina vingar. Möjligheten att göra klassresor. Chansen att skapa något större än sig själv. Så låt oss sluta skämmas för att vara tillväxtvänner. Låt oss tvärtom kräva av våra partier, inklusive vårt eget, att börja där, hos individen. Hur möjliggör vi för varje enskild människa att förverkliga sig själv? Hur ger vi tillbaka kontrollen till henne? Eller för att prata centerpartistiska: hur ger vi faktiskt kraft till varje människa?
Och den debatten måste börja hos oss, i centerrörelsen, där tillväxten alltid varit fonden mot vilken vi verkat, oavsett om det varit på åkern eller hos de små företagen.