Borgerligheten behöver bättre svar på omsorgens kris
Äldreomsorgen står inför en växande kris samtidigt som antalet äldre med stora behov ökar. Trots detta saknar borgerligheten i dag tydliga svar på hur en modern, liberal omsorg ska utformas med individens rättigheter i centrum. När rätten till omsorg blivit ett lotteri behövs reformer som stärker kvalitet, professionalism och effektivt resursutnyttjande, skriver Gustaf Drougge, ordförande för tankesmedjan Synaps.
Foto: Synaps
Antalet personer över 85 år ökar snabbt i Sverige, och omsorgsbehoven kommer öka samtidigt som äldreomsorgen redan befinner sig i en växande kris. Det märks både hos familjer och på äldreboenden, där brist snarare än rättigheter styr äldre människors vardag. Borgerligheten saknar i dag tydliga svar på hur en modern och liberal omsorg ska se ut, och det riskerar att på sikt urholka kvaliteten. Den hårda ransoneringen av omsorg gör att människor ofta placeras på boenden först under sina sista veckor i livet, när omsorgen borde handla om att skapa trygghet och en värdig avslutning. Att återupprätta rätten till omsorg borde vara ett centralt framtidsuppdrag för en borgerlighet som säger sig värna individens frihet.
I antologin Vem bestämmer när jag ska lägga mig? lyfter Synaps tre perspektiv som måste bli vägledande i framtiden: starkare rättigheter för den äldre, en förnyad yrkesstolthet i omsorgen och en bättre användning av de resurser som redan finns. Dessa är alla områden där dagens politik inte räcker till och där reformer behövs på nationell nivå, inte genom fortsatt kommunal slumpstyrning. För vi måste säga som det är: Rätten till omsorg har blivit ett lotteri. Förvaltningsrätten upphäver i dag 26 procent av kommunernas avslag till särskilt boende, vilket visar att många beslut inte håller juridiskt. Bakom siffrorna finns äldre med stora behov som får vänta över 180 dagar på en plats. En omsorgsgaranti, likt vårdgarantin inom sjukvården, som säkrar att den som beviljas boende får flytta in inom 30 dagar borde vara självklar.
Den akuta personalbristen gör läget ännu svårare. Samtidigt som det redan idag är brist på personal, så kommer Sverige att behöva rekrytera fler än 65 000 nya medarbetare inom äldreomsorgen fram till 2033. Samtidigt fastnar debatten ofta i språkfrågan, men problemet är större än så. Omsorgen behöver en starkare yrkesidentitet, högre krav, tydligare karriärvägar och en kultur som premierar ansvar och professionalism. Språk är viktigt, men det kan inte vara det enda svaret i denna komplexa fråga.
Resurserna används dessutom fel. Enligt rapporten Effektiviteten i Sveriges kommuner (Svenskt näringsliv, 2025) finns det enorm potential i att effektivisera arbetet i kommunerna. De kommuner som lyckas bäst kännetecknas av mindre detaljstyrning och större tillit till professionen och fler utförare. Det handlar om att frigöra energi och ansvarstagande så att idéer och innovationskraft får påverka omsorgen.
Mitt i detta finns en grupp som behöver få större utrymme i debatten: de unga. Framtidens omsorg avgörs av dagens unga politiska generation, och därför är det särskilt intressant att CUF:s förbundsordförande Emelie Nyman medverkar i Synaps antologi. Hon vänder på perspektiven och lyfter utmaningen med lönegolv i arbetskraftsinvandringen. Nuvarande regler försvårar rekryteringen. Detta samtidigt som svenskar inte vill ta jobb på äldreboenden trots att arbetslösheten är hög. Det slår mot de äldre som tvingas ha omsorg av usel kvalitet som i Uddevalla där 20-talet personer sparkades från den kommunala hemtjänsten för att vanskött arbetet med de äldre. Bara för att du kan svenska betyder det inte att du är rätt person för omsorgen. Det vore ett rimligt första steg att diversifiera lönegolvet för kompetens till kritiska områden som exempelvis omsorgen.
Omsorgen kommer att vara en av vårt årtiondets största politiska framtidsfrågor och det behövs unga röster som vågar formulera en modern och principfast borgerlig linje. Därför kommer Synaps att fortsätta utveckla och stötta de idéer som bidrar till en mer liberal sjukvård och omsorg.
När kroppen blir svag och byråkratin tung måste skyddet för individen stärkas. Sverige har alla förutsättningar att lyckas men bara om vi vågar skapa debatt, formulera reformer och driva på för förändring.
Gustaf Drougge
Ordförande för tankesmedjan Synaps