Ge våra äldre valfrihet och likör
Tidigare har boende på seniorboendet Väduret i Stockholm kunnat ta med sig likör till torsdagsfikat. Nu sätter kommunen stopp för detta med hänvisning till deras hälsofrämjande uppdrag, något som har fått både lokalpolitiker och boende att ilskna till. “Ge våra äldre valfrihet och likör till fikat” säger Saga Lloyd
Foto: OfotoRay
Föreställ dig: Du är 87 år, har arbetat ett helt liv, fostrat barn, betalat skatt och tagit dig igenom allt från andra världskriget och lågkonjunkturer till appar och bluetooth. Men när du vill ha en liten likör till fikat, en sådan där som du alltid tagit på lördagseftermiddagen, säger kommunen nej. Det var precis vad som hände i Stockholm, där staden stoppade äldre från att ta med likör till torsdagsfikat på ett seniorboende.
Faktum är att detta inte handlar om alkohol egentligen. Det handlar om ett mycket större och mer grundläggande problem, nämligen att människor som levt längst och som bär på mest livserfarenhet plötsligt behandlas som om deras omdöme försvunnit över en natt.
Socialstyrelsens årliga äldreenkät visar att andelen anhöriga som upplever att deras äldre närstående kan påverka sin omsorg har minskat under det senaste decenniet, på vissa områden med upp till sju procentenheter. En annan nationell undersökning visar även att 9 av 10 äldre säger att de vill kunna välja utförare av hemtjänst eller äldreboende. De vill bestämma vem som kommer in i deras hem, hur deras dag ska se ut och var de ska bo. Samma sammanställning visar att ungefär 1,7 miljoner av Sveriges äldre bor i kommuner där denna valfrihet i praktiken inte finns.
Självklart finns det äldre som behöver särskilt stöd på grund av demens, kognitiv svikt eller missbruk. Men de är undantag. För majoriteten gäller något annat: de är fullt kapabla att fatta egna beslut och vill också göra det.
Vi som samhälle litar på äldre i nästan alla andra avseenden. De får rösta, sköta sin ekonomi, skriva testamenten, ge råd till både barn och barnbarn och hantera sina mediciner. Men just inom äldreomsorgen drar vi slutsatsen att de inte längre är kapabla att själva avgöra vad som är bäst för dem. Det är inte omsorg, det är ett slags omyndigförklarande av de människor som har mest erfarenhet av livet. Många äldre beskriver detta som förnedrande, och själv kan jag bara instämma. När valfriheten begränsas eller tas bort sänder det en signal om att den människa som byggt upp ett helt liv, som arbetat, uppfostrat, kämpat och överlevt det mesta, inte längre anses kapabel att bestämma över det mest grundläggande i sin vardag. Det handlar ytterst om värdighet. Det handlar om respekt. Det är symboliskt för vilket samhälle vi vill vara: ett samhälle som värnar individens frihet, eller ett som begränsar den när människor blir gamla.
Frihet är inte något man växer ur. Man blir inte mindre människa för att man fyller 85, möjligen blir man bara lite mer sugen på fläderlikör.
Ge våra äldre valfrihet och likör till fikat.