Idétorkan är Centerpartiets största kris
Den politiska debatten reduceras allt oftare till kortsiktiga vinster och utspel i enskilda sakfrågor. Men Centerpartiets stora problem är varken en specifik politisk ståndpunkt eller bristande vilja. Vårt verkliga problem är att vi idag framstår som idéfattiga. Vi verkar inte längre värdera de liberala idéerna tillräckligt högt, och framförallt saknar vi en modern infrastruktur för att sprida dem.
Foto: Centerpartiet
När jag blickar tillbaka på valåret 2018 minns jag en tid då det gick bra för Centerpartiet. Det har analyserats och förklarats på många olika sätt i efterhand, men det som jag personligen anser var det absolut viktigaste var att vi framstod som ett tydligt idéparti. Som ungdomsförbundare under den tiden var det otroligt lätt att ta debatter. Även om man inte alltid hade läst in sig på partiets exakta ståndpunkt i varje detaljfråga, gick det att lista ut svaret genom att helt enkelt argumentera så frihetligt som möjligt. Den ideologiska kompassen var glasklar och vägledande i varje diskussion.
Men det handlade inte bara om vår egen interna tydlighet. Vi hade många externa aktörer i vår omgivning som idéutvecklade och förde fram våra åsikter. Timbro är ett utmärkt exempel. Jag förstår att Timbro för många i CUF idag främst framstår som ett statiskt kampanjorgan för den sittande regeringen. Men för ett antal år sedan var det en framstående och vital tankesmedja som samlade liberaler och borgerliga i en väldigt bred bemärkelse. De förstod det genuina värdet av att inte bara hämta hem kortsiktiga mediala vinster, utan att istället ta kommandot och äga själva idésfären. Att Timbro intog denna roll gynnade på många sätt hela den borgerliga rörelsen, men framförallt gynnade det Centerpartiet, eftersom vi då var det parti som var allra tydligast i våra ställningstaganden utifrån just de frihetliga idéerna.
När vi tittar på det politiska landskapet idag ser vi en helt annan, och betydligt mörkare, verklighet för oss liberaler. Liberalismen äger varken idéerna eller kommunikationen av dem längre. Om vi vänder blicken västerut, mot vänstern, ser vi ett väloljat maskineri. Där finns opinionsbildare som Daniel Suhonen och Johannes Klenell, uppbackade av unga, drivna influencers på plattformar som TikTok och Instagram. De skapar opinion varje dag. Samtidigt tar institutionella tankesmedjor som Katalys och Arena Idé allt mer plats i den offentliga debatten och formar problemformuleringarna. Kanske viktigast av allt är hur vänstern aktivt använder studieförbundet ABF som en organisk motor för att nå ut till vanliga människor och knyta folk till rörelsen på gräsrotsnivå.
Med handen på hjärtat: Hur många av er CUF:are som läser detta kan ärligt säga att Centerpartiet använder Studieförbundet Vuxenskolan på samma strategiska och kraftfulla sätt? Svaret är tyvärr väldigt få. Vårt till synes totala ointresse för Studieförbundet Vuxenskolan och dess enorma möjligheter att folkbilda och nå människor skadar oss i grunden.
Ska CUF och Centerpartiet bli en kraft att räkna med framöver måste vi börja ta idéerna på allvar. Vi kan inte förlita oss på att någon annan gör det ideologiska grovjobbet åt oss.
Tittar vi istället åt höger finns där också en massiv infrastruktur. De har profiler som Henrik Jönsson, Aron Flam och Nick Alinia. Man kan tycka vad man vill om deras djup som tänkare, men det går inte att förneka att de extremt effektivt framför narrativ som gynnar Sverigedemokraterna och högerpopulismen, helt utan att formellt vara knutna till partiet. Vem utanför Centerpartiet kommer du spontant att tänka på som med samma genomslagskraft framför våra frihetliga åsikter? Det ekar tomt. Utöver detta har SD lanserat storsatsningar som RIKS, vars enda uppgift är att nå ut brett så att vanliga människor dagligen matas med deras budskap, retorik och idéer.
SD har också varit strategiska nog att starta den konservativa tankesmedjan Oikos. Vi är många frihetliga som genom åren har skrattat lite nedlåtande åt att deras största bedrift tycks ha varit att lansera sig själva om och om igen sedan starten 2020. Samtidigt är det dags att sluta skratta och se vad de faktiskt gör. Genom detta projekt ser de till att placera personer i olika typer av mediala paneler och debatter. Individer som får klä sig i den legitima rollen som "människor som jobbar med idéer". Oikos har medvetet nästlat sig in på olika samhällsarenor och erbjuder en plattform för människor att driva opinionsbildning, ofta skickligt förklätt så att det inte ser ut att komma direkt från det partipolitiska kansliet. Det bygger förtroende och legitimitet.
I mitt dagliga värv, vare sig det handlar om att leda centergruppen i kommunfullmäktige i Malmö eller när vi vrider och vänder på samhällsutvecklingen i podden Babels torn, blir denna obalans i debatten plågsamt tydlig. Vi saknar plattformar. Vi saknar megafoner.
Vi skulle kunna ha använt tankesmedjan Fores på exakt detta sätt. Tyvärr har Fores idag reducerats till något av ett sorgebarn som partiet har slarvat bort. När partiet nyligen, under början av 2025, tog beslutet att halvera det ekonomiska stödet till Fores från tio till fem miljoner kronor skickades en tydlig, men djupt olycklig, signal om hur vi prioriterar det långsiktiga idéarbetet. Där finns dock fortfarande en chans att vända utvecklingen. Vi måste återuppväcka Fores och ge det mandat och resurser att vara den liberala blåslampa debatten behöver.
Utöver detta måste vi koppla ett mycket tydligare och hårdare grepp kring Studieförbundet Vuxenskolan. Det kan inte vara en passiv entitet. Det måste bli ett aktivt kärl för att knyta människor till Centerpartiet och för att föra fram våra idéer till vanligt folk över hela landet. CUF och Centerstudenter behöver dessutom omedelbart sätta upp långsiktiga, mätbara mål om att få ut fler av sina medlemmar i andra samhällssfärer där man kan verka som idéspridare. Vi behöver våra medlemmar på ledarsidor, inom oberoende tankesmedjor, och som fristående, tunga opinionsbildare.
Slutligen behöver Centerpartiet ta fram ett helt nytt idéprogram. Denna process behöver, precis som den förra, präglas av extremt högt i tak. Vi måste våga använda oss av fristående, framstående liberaler i arbetet och framförallt: vi måste våga vara djupt ideologiska igen. Till er medlemmar i CUF vill jag rikta en direkt uppmaning. Ni behöver börja läsa mer. Konsumera ideologisk litteratur i betydligt högre utsträckning. Se det inte bara som abstrakta idéer formulerade av döda gubbar och tanter, utan se det som ett oumbärligt verktyg för att bygga en stabil och ordentlig tankestruktur kring den politik vi driver och ska driva i framtiden. Endast genom en stark idébas kan vi bygga det samhälle vi vill se.
Anton Sauer
Gruppledare för Centerpartiet i Malmö
Poddare i Babels torn och fd. ledamot CUFs förbundsstyrelse