Högerextrema grupper växer när regeringen definierar svenskhet

Foto: Tobias Flyckt

När tankar om kultur och en svensk identitet kopplas till arv villkoras svenskheten och undanröjer möjligheten för vissa grupper att bli en del av den. Dessa tankar är starkt rotade i högerextrema rörelser men återfinns även i idéen om en svensk kulturkanon, menar Albin Schlegel Åberg, chefredaktör för Verto. 

Nazister marscherar i Stockholm. I ett fönster visar en man sitt stöd genom att heila och stämma in i ramsorna från gatan. De skanderar “sverige åt svenskarna” och några ur gruppen har precis dömts för de oprovocerade attackerna på oskyldiga personer som valdes ut för att de inte såg svenska ut. 

“Det dåliga sällskapet” speglar inte dagens Sverige, men grupperna har inte heller vuxit ur ett vakuum. De är skapta av en tid präglad av ett kulturkrig som misstänkliggör grupper och placerar människor i fack. Den svenska nazismens framfart är en direkt konsekvens av det svenska kulturkriget.

De senaste tio åren har präglats av politiska röster som utmålat invandringen som något negativt. De menar att invandringen gör Sverige osvenskt, att vi importerar skadliga kulturer och att invandrare är en belastning. Idén om ett solidariskt Sverige där det svenskaste man kunde göra var att öppna sina hjärtan, har ersatts av idéströmningar som uppmuntrar till att stänga sina dörrar och låsa om sig. 

“Idéerna om ett svenskt kulturellt arv och en svensk identitet kopplat till arvet gör att svenskhet villkoras”

Idag används kultur som ett av de främsta vapnen i den högerextrema idébildningen. Men istället för att kulturen används som ett medel för att inkludera har den blivit ett exkluderande verktyg. Idéerna om ett svenskt kulturellt arv och en svensk identitet kopplat till arvet gör att svenskhet villkoras, om inte omöjliggörs. 

Men tanken om ett svenskt kulturarv och en svensk identitet är inte exklusiv för högerextrema rörelser. Tanken har bland annat etablerats genom den svenska kulturkanonen som syftar till att tydliggöra vad som definierar svenskhet och Sverige. Bilden av den svenska identitetens exklusivitet stärks också indirekt av andra debatter där människors värde direkt ställs mot varandra. Debatter där invandrare beskrivs som en belastning, som något som förstör det svenska kulturarvet och förpestar den svenska identiteten. 

Hur politiker beskriver Sverige spelar stor roll. En av de som attackerades oprovocerat, av medlemmarna ur Aktivklubb Sverige i Stockholm i augusti, beskriver själv hur debatten om svenskhet och beskrivningen av invandrare som problem gjort att han inte längre känner sig välkommen i Sverige. Det är inte heller konstigt att sådana beskrivningar får andra att tro på att folk som ser annorlunda ut inte är välkomna här.

“Erkännandet av ett vi och ett dem ger bördig jord för främlingsfientliga rörelser att växa ur.”

Det är tyvärr inte en slump att Salemmarschen återuppstår eller att nazisternas fackeltåg återigen går över Stockholms gator. Det är en direkt konsekvens av att debattörer och politiska företrädare sätter grupper och identiteter mot varandra. Erkännandet av ett vi och ett dem ger bördig jord för främlingsfientliga rörelser att växa ur.

Istället för att förkasta de som fått sina rötter upprivna måste vi istället skriva en berättelse om hopp,  framtidstro och en gränsöverskridande gemenskap. Då kan istället fria människor slå rot i vår bördiga jord.