Folkrätten är till för att skydda folk, inte mördare

Ayatolla Khamenei är död. Det är en öppning för det iranska folket att återta makten från förtryckarna. Men det är också en händelse som drar folkrättens principer till sin spets.

Foto : Nevin Thompson

”Diktatorer kan avskräckas, de kan krossas — men de kan aldrig gås tillmötes”. Detta är ett välkänt citat från den brittiska premiärministern Margaret Thatcher. En kvinna och politiker som ofta förknippats med hänsynslöshet och beskrivs som hård, kall och omänsklig. En svensk journalist har till och med kallat henne för krigshetsare. Det är emellertid enbart genom att begripa logiken hon beskrev som den liberala världsordningen på allvar kan stå sig. Västvärlden har inte råd att vara annat än hänsynslös i mötet med ondskan själv. 

Jag som skriver den här texten är centerpartist. Jag är en liberal som står på torg och delar ut gelatinfria godishjärtan med budskapet ”Politik med hjärta” tryckt på plastpåsen de ligger i. Jag är liberal just eftersom jag ogillar tanken på ett hänsynslöst samhälle där vem som helst kan göra vad som helst mot en annan för att uppfylla sina egna ändamål. Där makt inte har några gränser och där människan i sig själv inte bär på något värde. 

På vår planet är dessvärre den typ av samhälle som jag ogillar den vanligast förekommande sorten. Det är också det historiska typexemplet på en mänsklig civilisation. Du och jag lever i ett soligt ögonblick i mänsklighetens existens, i en liten glänta av hopp som kallas Västvärlden. I resten av världen lever inte människor så. På många platser är världen hänsynslös på riktigt. Och den hänsynslösa världen styrs av hänsynslösa människor. Onda despoter som sätter makten framför allt, och som inte vill kännas vid att du som individ har några fri- och rättigheter. 

Den som lever i en hänsynslös värld behöver själv våga vara hänsynslös ibland. Precis som jag vill ge alla människor en chans att lyckas och vara goda, så är det inte fel att Europa ger länder en chans att visa sin bästa sida i bilaterala relationer och i hur de behandlar sin befolkning. Men när chansen har givits, när den har kastats i sjön gång på gång, så behöver även vi som önskar att vi kunde vara snälla inse ett faktum. Möter du en motståndare som inte spelar med dina regler, som helt lämnat din spelplan, så kan du inte fortsätta att hålla dig själv till den moraliska standard du önskar att ni båda skulle följa. 

Rättigheter kan inte gälla lika för brottslingar och laglydiga. En man som har misshandlat tre personer på öppen gatan kan inte kräva att slippa häktning. En hemtjänstpersonal som våldtagit sin vårdtagare kan inte förvänta sig något annat än ett kännbart fängelsestraff. En despot som i 40 år förtryckt, slaktat och förgripit sig på sina egna medborgare, som göder terrorism och geopolitisk instabilitet, som utgör ett reellt säkerhetspolitiskt hot mot den fria världen och som inte böjer sig för varken retorik eller sanktioner, kan inte räkna med annat än kraftfull vedergällning. När en stat har valt att ignorera folkrätten bör dess regering inte längre kunna räkna med att omvärldens länder ska respektera dess gränser. Har du valt anarki är det anarki du ska få — det måste vara västvärldens tydliga budskap till alla de diktatorer som inte köper den regelbaserade världsordningen. 

Idag är budskapet alltför ofta något helt annat. Man manar till återhållsamhet i alla lägen. Först, rätteligen, när civila mördas på gator och torg. Sedan tappar man tråden och kallar dödandet av en diktator för en eskalering. Upptrappningen av en konflikt kan aldrig skyllas på den som reagerar. Den som börjat använda våld och förtryck som maktmedel har kommunicerat med all önskvärd tydlighet att återhållsamhet inte finns med ens som en fotnot i ordboken. 

När somliga politiker återkommande förhåller sig neutrala i konflikter genom att åberopa ”internationell rätt” så abdikerar man i praktiken i kampen för de mänskliga rättigheterna och alla folks rätt till självbestämmande. Att ge samma friheter till både den rättfärdige och den korrupte är att pulverisera lagens syfte. 

Ayatolla Khamenei mördade nyligen tusentals iranier under loppet av några veckor för att de sökte frihet och värdighet. Det är en helt ofattbar siffra, ett så mörkt brott mot mänskligheten att vi som växt upp i ett demokratisk Sverige inte ens kan föreställa oss brutalitetens omfattning. Att ena dagen konstatera detta och ropa slogans som ”befria Iran” och nästa dag säga att ”USAs och Israels invasion var olaglig” är i praktiken att ställa sig på förtryckarnas sida. Det är att ge blodtörstiga mördare samma moraliska villkor och rättigheter som demokratiska länder och ett frihetsälskande folk. 

En brottsling har inte samma rättigheter som en laglydig medborgare. En diktator har inte rätt att styra sitt land. En mördare har inte rätt att gå fri. En man som har beordrat mordet på hundratusentals människor, människor som alla moraliska självklarheter kräver att densamma skyddar, har inte längre rätt till sitt eget liv. Om lagen är skriven så att detta får ske är den värdelös. Om du väljer att tolka lagen på så sätt att detta får ske, så är du inte den liberala världsordningen till hjälp.

Jorden är en bättre plats på grund av att Ayatollan är död. Det är synd att Trump och Netanyahu, två farliga män och riktiga skitstövlar, var de som rev av plåstret, men det är inte för detta som iranierna gråter. De gråter av lycka för att deras förövare straffats, för att en liten ljusglimt går att se efter alla dessa år. De gråter också av sorg, inte över en ”imperialistisk invasion mot ett suveränt folk”, utan över alla de landsmän som islamismen redan offrat, som inte fick leva länge nog för att se solen gå upp och lejonet åter pryda den persiska flaggan. 

Just nu är sannolikheten att massakrerna inte ska  fortsätta något högre än vad den var förra veckan. Att Khamenei har tagits om hand betyder utom allt rimligt tvivel att i alla fall just han inte kan förgripa sig på befolkningen igen. Kanske är det naivt att pusta ut. Men desperata människor lever på hoppet och hopp är vad diktatorns död har skänkt. 

Vi liberaler, både i ideologisk och världspolitisk bemärkelse, har inte råd med mer självspäkning. Världens juridiska ramverk är skrivet för att skydda oss, eftersom vi byggt de samhällen som ger människor en chans genom institutionaliseringen av den mest revolutionerande idén någonsin — frihet. Vi får aldrig någonsin mer skämmas över att verkställa det ramverk vi skapat. Om vi gör det kommer den tillvaro vi byggt upp sakta att förfalla.

Frihet åt iranierna. ner med mullorna. Folkrätten är till för att skydda folk, inte mördare.