The case för en decentralistisk européisk federation

På grund av det stundande EU-valet har alla möjliga europeiska frågor kommit att bli aktuella inom politiken och Centerrörelsen är inget undantag. Centerpartiets ideologiska grund har alltid legat i tron på decentralisering. Tidigare har C varit emot såväl EU som Euron, men under senare år har vi ställt oss allt starkare bakom det europeiska projektet. Det finns dock de som oroar sig för att vi ska råka tappa decentralismen i strävan efter mer européiskt samarbete. I denna krönika vill jag redogöra varför jag inte delar oron och hur jag vill forma framtidens Europa.

Edvard Ekhem, Distriktsordförande för CUF Storstockholm

Jag är decentralist för att jag anser att makten bör ligga så nära människan som möjligt och jag är europafederalist för att jag drömmer om ett öppet, fritt och humant Europa. 

Av just dessa anledningar vill jag redogöra för hur dessa två till synes kolliderande tankarna kan, inte bara samexistera, utan gå hand i hand.

Mitt politiska intresse väcktes under flyktingkrisen 2015. Jag var 11 år gammal och bodde i Malmö. Jag var där och såg hur inställningen till flyktingar blev allt mer kritisk. Jag såg hur mina föräldrar, som jobbade inom Svenska Kyrkan, gjorde allt de kunde för att Svenska Kyrkan skulle kunna välkomna och hjälpa så många som möjligt. Och jag såg hur Socialdemokraterna i Stockholm valde att stänga gränsen och införa gränskontroller på Öresundsbron. Det gjorde mig och så många andra malmöiter förbannade att se hur ett styre i andra sidan landet kunde bestämma att införa en inhuman migrationspolitik och skära av möjligheten för tusentals anställda att bo och jobba på olika sidor Öresundsbron.

Du som läser detta är förmodligen född efter den nionde november 1989. Det betyder att du, precis som jag, växte upp med ett annat Europa än våra föräldrar. För den nionde november 1989 föll Berlinmuren. Européer i öst och väst kunde äntligen röra sig fritt mellan länder då Schengenområdet hade instiftats fyra år tidigare. 

När våra föräldrar föddes skar järnridån genom kontinenten och delade in oss i öst och väst. De växte upp i en tid där man kunde vara tvungen att söka visum för att besöka ett grannland och vi vågade heller inte samarbeta för nära med våra grannländer då vi var rädda för kärnvapenkrig mellan öst och väst. Vi unga däremot är uppvuxna i ett fritt, gränslöst Europa. Vi kan studera, arbeta och leva i ett annat land om vi vill. Vi kan ta nattåget till Berlin och ta en öl utan problem. Vi kan rösta fram kompetenta företrädare till Europaparlamentet som för vår talan. Vi har en hel kontinent vid våra fötter. 

Euroskeptikers kritik mot EU och europafederalism är ofta att man flyttar makten för långt ifrån människan. Jag har dock exakt samma kritik mot till exempel den svenska staten. Varför ska någon i Stockholm kunna bestämma om man får skjuta varg i Värmland eller när klubbarna ska stänga i Göteborg? Detta är exakt sådant som kan bestämmas av kommuner eller delstater. I en européisk federation skulle man kunna stifta en demokratisk konstitution som reglerar exakt vad som ska bestämmas på federal nivå. Man skulle kunna slopa europeiska rådet och ge mer makt till de folkvalda i Europaparlamentet. 

Ett exempel på något som detta skulle kunnat stoppa är att korken sitter kvar på såväl colaflaskan som mjölkpaketet. Plastkorkar skräpar ner otroligt mycket på franska och italienska stränder där man ofta köper vatten i billiga plastflaskor men samma problem existerar inte i samma grad i Sverige. Hade man haft en gemensam konstitution hade man kunnat definiera att detta inte är en federal fråga utan något som kan införas i de drabbade staterna. Och Europasamarbetet hade blivit en plattform för dessa delstater att samarbeta med varandra på ett effektivt sätt. 

I mitt Europa är Sverige en närvarande stat i en federation grundad på tron på självbestämmande, mänskliga rättigheter och fred. En stat där än mindre makt är upplåten till Stockholm utan istället till delstater inom Sverige. Europa har alltid varit ett kalejdoskop av nationaliteter, kulturer och ideologier. Och det är inte trots, utan på grund av alla våra konflikter och olikheter vi har bildat vår gemensamma strävan efter fred, enighet och självbestämmande. Det är just det europafederalism är: decentralism, federalism, liberalism.